man kan må fysiskt bra men psykiskt dåligt eller fysiskt dåligt men psykiskt bra. jag ligger nånstans mitt emellan hela korset. jag vet varken om jag mår fysiskt eller psykiskt bra eller dåligt. jag är så confused. jag vill tro på så mycke. jag vill tro att om man lägger sig ner och blunda öppnar ögonen så är allt okej igen. det är bara en mördröm. det är inte sant. jag vaknar snart. samtidigt som jag funderar på varför skulle allt inte vara okej? jag har en familj, jag har mina vänner, jag har tak över huvudet och får i mig all näring jag behöver. okej, kanske inte all men jag har möjligheten. varför skulle jag dränka mig i tårar från första början? mister man en står det tusen åter. varför tänkte jag inte på det innan? varför skulle jag sätta mig fast vid en person? vad är det som får mig att stanna? jag har ingen närhet, ingen vidare relation, inga hemligheter. jo, våran hemlighet. hemligheten att inte synas tillsammans. kärleken gör mig så blind. jag rör mig i dina fotsteg fast slow motion. ett steg fram, två steg bak. varför just dig? så många frågor så få svar. tusen anledningar till att stanna, lika många till att gå. skaka om mig extra hårt. det är dax att gå. det är en dröm. det är inte verklighet. jag vaknar nog snart.. och när jag vaknar kommer du ligga brevid mig och viska i mitt öra "det är okej emelie, det va bara en mardröm jag finns här" och jag kommer känna dina armar runt mig, känna dina andetag, känna hur dina lungor fylls med luft samtidigt som du andas in och ut ny luft. min luft.