

2 år 5 månader. närmare 6 månader. 6 jävla månader i ett rent helvete. dag efter dag har jag funderat och tänkt över hur det egentligen slutade, från början till slutet men mitt huvud står helt still. det började i okt 08 sen rasa det bara. vi lyckades bygga upp endel saker men inte allt, inte tillräckligt. va det jag som inte va tillräckligt stark? va jag inte bra nog? under som senaste månaderna har jag gjort så många saker jag inte borde gjort, sagt så många saker jag aldrig borde haft i huvudet ens. så många frågor har snurrat kring mig men inga svar. jag har tusen anledningar till att stanna men lika många att gå. eller nej, jag fick just ytterligare en anledning till att gå. smärta. jag trodde jag skulle ta det okej efter allt som hänt, efter allt vi pratat ut om. jag trodde verkligen det och jag hade väl nog tagit det okej om det var för någon vecka sen, men nu? jag känner mig lurad, dum i huvudet. vad hade jag trott? vad försökte jag inbilla mig? jag hatar att jag inte kan låta dig gå, att jag inte ens kan stå när du inte ser på. jag har varit okej med att ha situationen som den är, jag har varken lagt energi på att förbättra eller försämra den men nu är jag verkligen tvungen att göra något åt det. jag måste låta dig gå och det gör så ont i hela mig att vara så medveten om det, jag skakar om det är rädslan eller kylan det kvittar, jag skakar inombords. det måste vara rädslan. rädslan att förlora något så stort. jag väntar.. jag vill vänta men jag måste släppa taget. jag vill gå vidare, jag vill känna lyckan, njuta av sanden mellan tårna eller regnet som bara öser ner över hela mig, jag vill vara den glada 17 åringen som är ute med sina kompisar och lever livet. jag vill öppna en cider för nöjetskull och inte för att dölja smärtan jag känner innifrån och ut. jag vill bli fri från alla ångest och tvångsattacker. det finns så mycke jag vill. jag vill se dig lycklig. du är lycklig. och jag, jag hänger kvar på en tunntråd och hoppas på att den håller. jag hade aldrig trott att jag skulle sitta här 17 år och så jävla förälskad. jag har alltid varit personen som håller kvar för personer jag älskar, men jag hade aldrig anat att jag skulle sitta 6 månader och fortfarande vara lika kär. antar att det är sant som ordspråket säger, första kärleken, första såren. love is hard to break. 070109-090106
även om jag lyckas låta dig gå kommer kärleken föralltid bestå. a filipovic.